• Sista lunchmenyn för sommaren innehåller bl.a kioskvältaren ”Två gånger i grytan fläsk”. Passa på! @videgard #twicecookedpork
    72 1
    Sista lunchmenyn för sommaren innehåller bl.a kioskvältaren ”Två gånger i grytan fläsk”. Passa på! @videgard #twicecookedpork
  • Den ”hemliga” vägen hittar du där Brahegatan möter Humlegårdsgatan. Nu är det full fart på vår uteservering. Välkomna upp! @videgard @sturegallerian #uteservering
    103 1
    Den ”hemliga” vägen hittar du där Brahegatan möter Humlegårdsgatan. Nu är det full fart på vår uteservering. Välkomna upp! @videgard @sturegallerian #uteservering
  • Knud Rasmussens museum i Illulissat på Grönland luktar kyla och vindsförråd. Huset är rött, av trä, tre våningar högt. Bakom entrédisken väntar en torr liten herre. Utan ett ord tar han emot inträdesavgiften. De åtta danska kronorna faller ner i en tom kassalåda. Ur diskens hemliga gömmor producerar han en blå biljett. På biljetten står det Nuissariaanguaq 9. Det är inte så illa menat som det låter. Nuissariaanguaq 9 är museets adress. Du går runt på de knarrande trägolven. Du studerar monter efter monter. Du ser slitna skinnkläder, uppstoppade fåglar, blekta brev, gulnade manuskript, pappersknivar av isbjörnben, mjuka stövlar, små kajaker, halvstora kanoter. På museets andra våning upptäcker du att du inte är ensam. De åtta danska kronornas väktare har följt dig. Är di svensk?, frågar han på mystisk svensk­danska. Och utan att invänta svar fortsätter Min pappa var svensk. Du står vid en av kanoterna och vet inte vad du ska säga. Du försöker se förstående ut. Är di intresserad av kanoter?, undrar museimannen och det finns entusiasm i hans ögon. Detta är en matkanot, förklarar han. Man fraktade hem råvarorna i såna. Du studerar kanoten. Den är av trä och fläckigt läder. Som gammal källarmästare fantiserar du om råvarorna den fraktat. Döda sälar. Fett valkött. Isbjörn. Valross. Som gammal källarmästare börjar du må lite illa. Du låtsas att du har restaurang på Grönland. Menyn är densamma året om: Smörstekt sälfilé med varma legymer. Valschnitzel. Isbjörn à la King. Valross Provencale. Vår egen husmanskost: Sälbullar. Den kortvuxne ger sig inte. Jag tycker mycket om kanoter. Jag till och med säljer kanoter. Nygjorda. Di kanske är intresserad av nygjorda kanoter? Mera av mat, svarar du försiktigt. Mat ja, mat ja, ekar kanotälskaren. Äter di lunch? Du erkänner att du äter lunch. Men så bra, så bra. Kom med. Och du följer mannen till museets minimala matsal. Du hör honom rumstera i köket. Det fräser i en stekpanna. Snart serverar han något. Du befarar det värsta. Är det säl eller val?, frågar du med ynklig röst. Säl? Val?, skrattar han förtjust. Det är hjortkotletter från min vilthandlare i Köpenhamn. Jag fick dem i går kväll.
    69 2
    Knud Rasmussens museum i Illulissat på Grönland luktar kyla och vindsförråd. Huset är rött, av trä, tre våningar högt. Bakom entrédisken väntar en torr liten herre. Utan ett ord tar han emot inträdesavgiften. De åtta danska kronorna faller ner i en tom kassalåda. Ur diskens hemliga gömmor producerar han en blå biljett. På biljetten står det Nuissariaanguaq 9. Det är inte så illa menat som det låter. Nuissariaanguaq 9 är museets adress. Du går runt på de knarrande trägolven. Du studerar monter efter monter. Du ser slitna skinnkläder, uppstoppade fåglar, blekta brev, gulnade manuskript, pappersknivar av isbjörnben, mjuka stövlar, små kajaker, halvstora kanoter. På museets andra våning upptäcker du att du inte är ensam. De åtta danska kronornas väktare har följt dig. Är di svensk?, frågar han på mystisk svensk­danska. Och utan att invänta svar fortsätter Min pappa var svensk. Du står vid en av kanoterna och vet inte vad du ska säga. Du försöker se förstående ut. Är di intresserad av kanoter?, undrar museimannen och det finns entusiasm i hans ögon. Detta är en matkanot, förklarar han. Man fraktade hem råvarorna i såna. Du studerar kanoten. Den är av trä och fläckigt läder. Som gammal källarmästare fantiserar du om råvarorna den fraktat. Döda sälar. Fett valkött. Isbjörn. Valross. Som gammal källarmästare börjar du må lite illa. Du låtsas att du har restaurang på Grönland. Menyn är densamma året om: Smörstekt sälfilé med varma legymer. Valschnitzel. Isbjörn à la King. Valross Provencale. Vår egen husmanskost: Sälbullar. Den kortvuxne ger sig inte. Jag tycker mycket om kanoter. Jag till och med säljer kanoter. Nygjorda. Di kanske är intresserad av nygjorda kanoter? Mera av mat, svarar du försiktigt. Mat ja, mat ja, ekar kanotälskaren. Äter di lunch? Du erkänner att du äter lunch. Men så bra, så bra. Kom med. Och du följer mannen till museets minimala matsal. Du hör honom rumstera i köket. Det fräser i en stekpanna. Snart serverar han något. Du befarar det värsta. Är det säl eller val?, frågar du med ynklig röst. Säl? Val?, skrattar han förtjust. Det är hjortkotletter från min vilthandlare i Köpenhamn. Jag fick dem i går kväll.
  • Nu kommer sommaren på @videgard Nästa vecka serveras sommarmenyn på gården och veckan efter tar luncherna paus en månad MEN! Vi har öppet hela sommaren. Välkomna och Glad Midsommar! @videgard @sturegallerian @stureplansgruppen
    42 0
    Nu kommer sommaren på @videgard Nästa vecka serveras sommarmenyn på gården och veckan efter tar luncherna paus en månad MEN! Vi har öppet hela sommaren. Välkomna och Glad Midsommar! @videgard @sturegallerian @stureplansgruppen
  • I går undrade någon: vad gjorde du innan du öppnade nya Videgård? Och jag fick för mig att det fanns ett särskilt ljus i ögonen på den som frågade. Berätta nu. Du måste verkligen ha levt ett spännande liv, avundsvärda människa. Och visst ville jag le ett milt leende och i all blygsamhet ge min version, ödmjukt muttrande: Tja, du vet, ingenting märkvärdigt. Restaurangakademin i Lausanne som så många andra. Jag gick korta kursen - den sexåriga. Sen hoppade jag in på Vier Jahreszeiten i Hamburg tills de kom på fötter igen. Jo, jag hann hjälpa gamla Oriental några säsonger också. I själva verket var jag ljudtekniker i mitt tidigare liv. Det är därför jag hittar så bra i Bengtsfors. För att inte tala om Hultsfred, Varberg, Piteå, Hässleholm och Korpilombolo. Turnélivet lärde mig mycket. Till exempel att det förr eller senare i varje orkesters liv kommer en dag då dess medlemmar, ljudtekniker, turnébuss, gitarrer, trummor, cymbaler, mixerbord, förstärkare, högtalare och munspel står nere i hamnen i Hamburgsund i Bohuslän.Den dagen är en senvinterdag. Snödiset är grått och tätt. Man har åkt i evigheter. Man har löst korsord. Man har tittat på video. Man har slutligen sett skylten Fjällbacka 12 och tänkt att där kanske finns omväxling och lunch. Men just den dagen är Fjällbacka nerlagt. Man kommer till Hamburgsund. Där tar bensinen slut. Hamburgsund på vintern är inte precis överbefolkat. I bästa fall finns där en fiskare som heter Frans Johansson. Frans Johanssons affärsidé tycks vara att från sin kiosk sälja torsk till kunder som inte existerar. Nu har ni allt kommit galet, lyder hans uppmuntrande hälsning. I kiosken finns grönskimrande grästorskar och nästan kopparfärgade bergtorskar. Deras större kollegor är alla ljust grå och har smala huvuden. Västerhavstorsk, förklarar Frans Johansson. Så ska den se ut. Får det vara några kilo? Hellre lite bensin, erkänner bandets trummis försiktigt. Bensin? Bensin? Frans Johansson funderar över detta önskemål Ett bra tag. Skakar på huvudet. Drar ner kepsen over pannan. Jag kanske har lite diesel till båtfan, säger han modstulet. Men det hjälper ju inte nämnvärt. #gammalgubbe @videgard
    508 36
    I går undrade någon: vad gjorde du innan du öppnade nya Videgård? Och jag fick för mig att det fanns ett särskilt ljus i ögonen på den som frågade. Berätta nu. Du måste verkligen ha levt ett spännande liv, avundsvärda människa. Och visst ville jag le ett milt leende och i all blygsamhet ge min version, ödmjukt muttrande: Tja, du vet, ingenting märkvärdigt. Restaurangakademin i Lausanne som så många andra. Jag gick korta kursen - den sexåriga. Sen hoppade jag in på Vier Jahreszeiten i Hamburg tills de kom på fötter igen. Jo, jag hann hjälpa gamla Oriental några säsonger också. I själva verket var jag ljudtekniker i mitt tidigare liv. Det är därför jag hittar så bra i Bengtsfors. För att inte tala om Hultsfred, Varberg, Piteå, Hässleholm och Korpilombolo. Turnélivet lärde mig mycket. Till exempel att det förr eller senare i varje orkesters liv kommer en dag då dess medlemmar, ljudtekniker, turnébuss, gitarrer, trummor, cymbaler, mixerbord, förstärkare, högtalare och munspel står nere i hamnen i Hamburgsund i Bohuslän.Den dagen är en senvinterdag. Snödiset är grått och tätt. Man har åkt i evigheter. Man har löst korsord. Man har tittat på video. Man har slutligen sett skylten Fjällbacka 12 och tänkt att där kanske finns omväxling och lunch. Men just den dagen är Fjällbacka nerlagt. Man kommer till Hamburgsund. Där tar bensinen slut. Hamburgsund på vintern är inte precis överbefolkat. I bästa fall finns där en fiskare som heter Frans Johansson. Frans Johanssons affärsidé tycks vara att från sin kiosk sälja torsk till kunder som inte existerar. Nu har ni allt kommit galet, lyder hans uppmuntrande hälsning. I kiosken finns grönskimrande grästorskar och nästan kopparfärgade bergtorskar. Deras större kollegor är alla ljust grå och har smala huvuden. Västerhavstorsk, förklarar Frans Johansson. Så ska den se ut. Får det vara några kilo? Hellre lite bensin, erkänner bandets trummis försiktigt. Bensin? Bensin? Frans Johansson funderar över detta önskemål Ett bra tag. Skakar på huvudet. Drar ner kepsen over pannan. Jag kanske har lite diesel till båtfan, säger han modstulet. Men det hjälper ju inte nämnvärt. #gammalgubbe @videgard
  • Det kändes självklart att bjuda våra fantastiska snickare från #sätrasnickeri på första lunchen på uteserveringen. Toppjobb killar! @videgard #uteservering #proffs
    65 0
    Det kändes självklart att bjuda våra fantastiska snickare från #sätrasnickeri på första lunchen på uteserveringen. Toppjobb killar! @videgard #uteservering #proffs